darr på underläppen

Känns både skönt och konstigt att sitta och äta frukost själv. Lillan är på förskolan. Det blev darr på underläppen när jag lämnade henne och mer hann jag inte se eller höra. Jag skyndade mig därifrån för att inte riskera att få det där dåliga samvetet om jag skulle höra hennes gråt. Jag hoppas att det går lika bra den här veckan som förra! 
Nu gäller det bara att greja med diverse saker så att jag inte går och funderar på hur det går. Heja oss!!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0