sjukstuga
Här har det blivit sjukstuga för mig och Alice. Jag har redan varit sjuk i ett par dagar och inatt fick lilltjejen feber. Första gången hon är sjuk (feber efter vaccin räknar jag inte). Sover nu i vagnen en stund. Annars är det famnen och bröstet som gäller idag. Vi får se om det dyker upp något mer eller om det bara är feber.
Lite extra slitsamt är det ju förstås, med tanke på att jag inte sovit så mycket under de senaste sex månaderna och nu den senaste månaden har vi sovit tillsammans så gott som hela nätterna och det är inte precis kvalitetssömn de få timmar som jag lyckas somna. När man är sjuk vill man ju gärna vila men det går sådär. Det skulle ju kunna vara värre (det kan det alltid vara i för sig). Hon är ju som gosigast nu, kryper inte, går inte, så det är ju minimalt med aktivitet, vilket är positivt när vi båda är krassliga. Men, det skulle vara underbart med en hel natts sömn, eller i alla fall att få sova ensam i ett par timmar....bara det skulle räcka just nu.
Exakt idag blir hon i alla fall 6 månader gammal. Sitter i sin matstol och smaskar i sig pureér av olika slag och leker olika lekar såsom kasta saker i golvet och titt-ut. Pratar/jollrar mycket och är väldigt kramsjuk.
svårt men lätt
Hittade en mening igår när jag läste om barn och sömn. Att det är ett påhitt i västvärlden att barnen ska klara av att sova ensamma i egen säng. Tidigare har barnen alltid legat nära mamman och haft möjlighet att amma/snutta/söka tröst och trygghet när som helst under natten. Det kändes väldigt skönt att läsa (fastän jag visste detta från tidigare) och bli påmind om att vi människor egentligen från grunden vill vara nära.
Vissa nätter, som inatt, var det hur mysigt som helst. Jag kände mig inte så kry och hade svårt att sova, låg då och tittade på min sovande ängel som smaskade sött intill. Hon sov såklart väldigt bra inatt, annars brukar jag få min beskärda del av sparkar och allmänt bök. Det är svårt det där, med läggning och sömn. Det blir ju lätt så att de blir övertrötta. Har inte riktigt hittat balansen än, antingen blir det för tidig läggning eller övertrött dam. Vi provar oss fram.
Vackert men iskallt väder. Jag är absolut ingen vintertyp så jag måste säga att jag verkligen längtar efter plusgrader igen och vårsolen!
en snabb evighet
Månaderna som gått sedan jag fick min lilla tjej har passerat så otroligt snabbt, men när man är inne i blöjbyten, amning, vaggning m.m så känns det som en evighet. Som att tiden står still. Nu märks det verkligen att hon blivit stor. Hon sitter numera och äter (blir matad) pure, gröt m.m. i sin matstol. Oj. Det gick fortare än jag trodde. Ammar gör hon ju fortfarande, mycket. Vet inte hur jag ska lyckas få henne att sluta med det sen...det är ingen brådska men det skulle vara trevligt att kunna dela på nattningen så småningom och att inte behöva nattamma hela nätterna...Som sagt, ingen brådska och jag hoppas detta sker spontant när maten blir mer intressant.
Det jag lagt märke till med att vara hemma med bebis, är att det är typ likadant var man än bor. Alla bebisar kräver ju samma omvårdnad i början av livet och det är lite kul att se på internationella, engelska, sidor att det finns olika tips för mammor som är hemma med sina bebisar. De beskymmer som beskrivs och det som det tipsas om är precis det som vi möter här. Vi är alltså, även inom detta område, inte alls unika här i norden ;).
Måndag. Städat har vi hunnit med nu på morgonen. Tvätten är i maskinerna i källaren. Damen vilar sin kl 10-vila. Jag äter min andra frukost och passar på att slappa lite innan det är dags att hänga tvätten.
-15 och sol. En promenad får det bli lite senare.
Det nya året
Bloggen har inte fungerat på telefonen. En stund vid datorn är väldigt sällsynt.
Julen firades på Åland med familjen. Vi fick två mysiga veckor! Alice trivdes hur bra som helst med sin mormor, farmor och farfar. Det är verkligen kul att se henne umgås med andra personer. Hon är en så glad tjej och trivs i de flesta famnar, än så länge :) Vi får väl se hud rädd hon blir för människor när hon blir 8 månader..haha..
2015 gick extremt snabbt. Jag brukar skriva upp de viktigaste sakerna som hänt under året som gått, men denna gång känner jag att det inte finns något som kan mäta sig med att få barn.
Så, det som hände 2015 var att jag fick uppleva den häftigaste men mest naturliga händelsen i livet. Att bli mamma till världens finaste guldklimp! Livet fick en tvärvändning och fastän vi förberett oss så mycket som möjligt så bidrog hon till en enorm förändring i våra/mitt liv! En underbart fantastisk förändring! 5 månader har gått. Vi har väldigt roligt ihop. Utmaningar har vi haft och det kommer nya utmaningar i samma takt som hon utvecklas. Livet som föräldraledig känns bra nu. Det har varit svårt att helt vänja sig vid att inte gå till jobbet, men jag ser att jag har en viktig uppgift hemma, att ta hand om min dotter på bästa sätt! (pappan skulle absolut klara det också men nu är det jag som är hemma därför utgår jag från mig själv).
2016 kommer att innebära en massa nya upplevelser som familj. Jag ser fram emot att möta våren tillsammans med Alice, promenera i skogen och titta på vårblommorna!
