Andra gången
Börjar snart närma mig slutet av denna graviditet. Några veckor kvar men jag tror att det kommer att gå snabbt.
Jag har läst på olika ställen att alla graviditeter är olika och det kan vara stor skillnad på hur man mår. Jag har i princip upplevt en kopia av föregående graviditet förutom att jag haft det jobbigare. Mer sammandragningar tidigt och betydligt mer foglossningsbesvär som lett till en sjukskrivning.
Jag har inte upplevt att detta haft med själva graviditeten att göra, utan helt enkelt pga av att jag har ett barn på 2,5 år som i början ville vara mycket i famnen. Jag har också (tror jag) känt efter mer och fått tillsägelser av min underbara man, att nu börjar det bli tungt, dags att trappa ner...?! Trots detta blev det ju en sjukskrivning, men kan man inte röra sig mer än man måste så är det ju svårt att utföra ett arbete...
Trots mina krämpor så tycker jag om att vara gravid. Det som är tungt och jobbigt får en extra guldkant när storasyster kramar magen och pratar om den kommande krabaten, allt de ska göra tillsammans. Hon hjälper så gärna till med det som jag inte klarar. Hon är lite på förskolan för att få lite kompishäng/ annan stimulans och så är hon hemma med mig vissa dagar. Fungerar ganska bra.
Andra gången är betydligt mer krävande, både fysiskt och psykiskt. Man blir mer känslig när kroppen inte orkar helt enkelt. Samtidigt är andra gången lite roligare när man vet vad som kommer och man har en till person som ser fram emot att få ett småsyskon! Jag försöker ta vara på dagarna innan bebis kommer, umgås och mysa lite extra med A. Sen blir det ju en intensiv tid och hon kommer att få inse att hon får vara mycket bredvid och titta på...Men, så som det har varit idag här hemma, en riktigt mysig dag tillsammans, så tror jag att vi fixar detta! Jag har en klok tjej.
Hemma
Idag fick A vara hemma med mig. Det gick liksom inte att gå med vagnen ute. All snö har kommit inatt. Otroligt.
Vi har varit ute en stund på förmiddagen i alla fall. Det är ju inte så ofta som det är såhär mycket snö.
Veckorna går och så småningom kommer bebisen.
1 jan
2017 var året då vi sålde lägenheten och köpte hus. Ett bra beslut som känns helt rätt. Vi trivs så bra och det var mysigt att gå ut på altanen inatt för att se fyrverkerierna. Alice gav upp kl 23. Då somnade hon i soffan och sov gott förbi tolvslaget.
Vi hade en bra sommar med bl.a. en tur till Kolmården. Vi var på min bästa väns bröllop.
Många små vardagsminnen och ett par större händelser.
2018. Den största och kanske mest omtumlande händelsen som kommer att påverka hela vår lilla familj är när lillbebisen kommer. Andra stora händelser kan jag inte ens komma på i nuläget. Jag tror ändå att det blir ett fantastiskt år! De prövningar som eventuellt kommer så klarar vi!
