en snabb evighet

Månaderna som gått sedan jag fick min lilla tjej har passerat så otroligt snabbt, men när man är inne i blöjbyten, amning, vaggning m.m så känns det som en evighet. Som att tiden står still. Nu märks det verkligen att hon blivit stor. Hon sitter numera och äter (blir matad) pure, gröt m.m. i sin matstol. Oj. Det gick fortare än jag trodde. Ammar gör hon ju fortfarande, mycket. Vet inte hur jag ska lyckas få henne att sluta med det sen...det är ingen brådska men det skulle vara trevligt att kunna dela på nattningen så småningom och att inte behöva nattamma hela nätterna...Som sagt, ingen brådska och jag hoppas detta sker spontant när maten blir mer intressant.
 
Det jag lagt märke till med att vara hemma med bebis, är att det är typ likadant var man än bor. Alla bebisar kräver ju samma omvårdnad i början av livet och det är lite kul att se på internationella, engelska, sidor att det finns olika tips för mammor som är hemma med sina bebisar. De beskymmer som beskrivs och det som det tipsas om är precis det som vi möter här. Vi är alltså, även inom detta område, inte alls unika här i norden ;).
 
Måndag. Städat har vi hunnit med nu på morgonen. Tvätten är i maskinerna i källaren. Damen vilar sin kl 10-vila. Jag äter min andra frukost och passar på att slappa lite innan det är dags att hänga tvätten.
 
-15 och sol. En promenad får det bli lite senare.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0