Alla hjärtans dag har passerat och oundvikligt börjar jag reflektera kring det här med kärleken och långa förhållanden. Hur lyckas man? Jag är ju en av de som har ett låååångt förhållande.

 

För att det ska funka så tror jag att det handlar om några viktiga saker. 

Långsiktig reflektion. Kompromisser. Närvaro och förståelse. 

 

Om man alltid utvärderar sin relation i dagar och veckor så är man nog i perioder jättenöjd och sedan väldigt missnöjd. Det går ju upp och ner och det måste man komma ihåg. Här tror jag att många ger upp när det under en period är lite sämre. Har man några år bakom sig så är det nog viktigt att göra en långsiktig reflektion. Har det varit mest bra det senaste året eller mest dåligt? Finns det faktorer som påverkar relationen negativt och som är under en viss tid och som kanske ska räknas bort? Dessa kan vara t.ex sjukdom, tung graviditet, sömnlöshet pga bla småbarn el annat som påverkar ens psyke men som är övergående. Jag räknar i alla fall bort dessa faktorer när jag tänker på min relation för jag vet att dessa saker påverkar både mig och min man negativt under en viss tid och sedan ändras tillvaron igen. Klarar vi oss igenom de tyngre perioderna med yttre påfrestningar som mycket jobb, småbarn, sömnlöshet m.m. så kan jag vara väldigt nöjd bara resten är bra mellan oss!

 

Kompromisser. Fastän mycket idag handlar om att förverkliga sig själv i princip heeeela tiden så tror jag man måste vara lite ödmjuk och ge varandra utrymme att få utvecklas, kanske inte alltid samtidigt. Den ena kanske kan satsa på jobbet och karriären ett år för att nå ett mål och den andra kan göra detta vid ett annat tillfälle. Jag tror att det är minst lika viktigt att vara den som stöttar som att vara den som får stöd till att nå sina mål. Däremot ska inte den ena kompromissa bort hela sitt liv och alla sna mål och drömmar, då blir det ju fel och ingen mår bra. Men, skulle fler kompromissa och inte enbart sätta sina egna behov först så skulle nog fler må bättre i sina relationer.

 

Att kunna kompromissa kräver ju också att båda är närvarande och visar förståelse för varandra. Detta är en grund i ett bra förhållande tror jag. Kan man inte förstå sin partner och vara närvarande så är man i princip inte i ett förhållande anser jag, då är man bara tillsammans. Sen finns det ju hundra olika sorters relationer, men jag utgår från en relaton som jag har. Jag är gift men en man och ska snart få mitt andra barn. Det är min utgångspunkt.