Amma. Jag delammar. Alltså någon gång under dagen och kvällen /natten. Jag tycker att det är mysigt och det blir en mysig stund för oss. Visst känner jag mig låst ibland och kan uppleva Alice som lite väl klängig men överlag tycker jag om det. Men, likt många andra  (som jag läst om) så känns det nästan konstigt att amma "fortfarande ". Alltså konstigt som att jag borde ha slutat med det. Men det är inte jag som bestämmer. Alice upplever det som väldigt viktigt och hon blir riktigt ledsen om jag nekar så då fortsätter vi. Hon accepterar sedan flera månader att inte amma ute varsomhelst men hemma är det ok när hon känner för. Jag vet att hon snart kommer att minska ner på det ytterligare. Det börjar finnas roligare saker att göra och äta. Pappa börjar bli mer poppis också. Jag försöker säga med lite stolthet att hon fortfarande ammar men det är svårt när man möts av blickar som säger att hon är för stor....nej, det är hon inte. Hon har ju inte ens fyllt ett år. Vi tar allt i hennes takt när det handlar om utvecklingen och liknande. Allt löser sig och så länge vi mår bra och trivs så är det bra!