När man är fast så längtar man efter en stund att vara ensam. När jag sedan får en stund så vill jag egentligen vara med min prutt efter fem minuter. Konstigt det där med moderskap. Igår var jag på stan, till frissan. Klippte bort en bra bit. Från nästintill midjelångt så blev det t-shirtlångt, alltså nedanför axlarna. Känns ovant men skönt. Klippningen gick ganska snabbt och då skulle jag ju kunna gå strosa lite, men nej, jag ville hem och tog cykeln tillbaka. En timme var tillräckligt. 💕