gråt

Lillpyret grät sig genom sitt dop i lördags när vi var på Åland. Dopet var för övrigt fint! Resan gick helt okej annars denna gång. Jag skulle gärna ha stannat kvar ett tag tillsammans med Johan. Det var mysigt att vara lediga tillsammans.

Idag har vi inte haft så roligt. Första vaccinationen. Det var inte populärt. Men bvc verkar inte vara stället som lillan föredrar ändå, hon börjar alltid gråta när vi är där vad vi än ska göra.

Det här med gråt. Vissa gråt påverkar mig knappt medan andra gör att mitt hjärta brister. Konstigt det där. Jag visste ju att det var så när man blev mamma och jag har haft förståelse för mammor på bvc som tyckt att det är jobbigt när barnet är ledset. Men, att det skulle kännas så psykiskt påfrestande när ens barn gråter mycket kunde jag inte riktigt förstå. Jag är tacksam över att vi har sluppit kolik, annars skulle jag nog blivit knäpp. Jag är extremt imponerad över de som klarar koliken!! Vi har ju våra små bekymmer men det är nog inget i jämförelse.

Lillan sover i alla fall efter förmiddagens stohej. Jag ligger på spikmattan för att få nackspärren att gå tillbaka.

Alla dagar är inte mysiga när man är hemma med bebis. Det finns även tuffa dagar med en gnutta kaos 😉😅


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0