depp

Johans bor har varit på besök ett par dagar, vilket har varit riktigt kul!
 
Idag åkte han tillbaka hem och vi hade planerat att åka och hälsa på min syster och hennes man. Jag har inte träffat dem på länge och såg verkligen fram emot det. Tyvärr, en av baksidorna med att vara höggravid är att planerna ändras. Jag har haft en hel del sammandragningar och förvärkar som också blivit värre när jag suttit i bilen, så vår lilla trip fick avbokas. Känner mig nu lite deppig i och med att flera "roliga" aktiviteter inte går att genomföra p.g.a. magen. Inte ens en bilresa med övernattning. Surt.
Samtidigt har jag ju planerat att vara här när det är dags och jag tror att allt går bättre om man är där man tänkt sig, så att det inte blir en sjukhusvistelse på annan ort. Det skulle kännas stressigt för mig.
 
Tudelat. Att känna den lilla krabaten i magen är hur mysigt som helst. Men, vissa dagar är det jobbigt. Så kommer det ju att vara även när den kommit ut. De flesta dagar kommer man säkert att njuta av närvaron och allt som hör till med bebis men vissa dagar kommer att kännas tunga.
 
Under den senaste tiden har jag också känt en viss saknad efter att vänner och familj är så långt bort. Det skulle kännas kul att bara ha någon över på en kopp kaffe och hålla en lite sällskap ett par timmar, men så funkar det ju tyvärr inte. Alla är minst tre timmar bort...
 
Ska försöka vända spiralen annars kommer den här dagen aldrig att ta slut, timmarna går ju så sakta när man känner sig deppig och inte har lust att göra något. Vi får se vilken lätt/lugn aktivitet som kanske får tiden att gå idag..


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0