säg inte hej....

Skulle aldrig skrivit om att Leia var trött och sov... Hon jamade hela vägen hem i bilen. Jag blev till sist tvungen att sitta med armen in i buren så att hon kunde bli klappad och lugnad. Jag vet inte varför hon klarar resan till Åland så bra men inte bilresan hem? Konstigt. Det jobbiga var att hon jamade konstant och i magen var det ett himla bökande samtidigt... japp, så är det.
Nu är hjärtat på jobb. Jag plockar och städar. Senare på dagen blir det nog en promenad!!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0