kära dagbok

äntligen kan jag pusta ut, för denna blytunga måndag är över. Djupa andetag. Lugn i själen. Irritationen och frustrationen måste tryckas bort för att ge plats åt optimisten som lever inom mig. Jag fick bra redskap under utbildningen och de varnade oss om att det kommer att bli tufft ibland. Det yrke jag valt är inte lätt. Okej. Bara att kämpa på då, som en riktig finne... eller, förlåt mig, ålänning!
 
Imorron är det i alla fall utbildning för min del, i Karlstad. Trevligt! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0