gräset är alltid grönare...
Det finns de som varit avundsjuka på det som jag fått uppleva under min uppväxt. Men det som jag alltid har varit avundsjuk på är den där bästisen som andra kanske haft sedan de var små. Att känna varandra från det att man lärde sig gå nästan, eller i alla fall från lågstadietiden.
Det jag har insett är att jag måste acceptera att det inte finns i min värld. Det finns ingen som kan berätta historier om när vi gjorde det eller det när vi var små, för de personerna bor inte ens i närheten av norden. Jag har naturligtvis haft och har mycket goda vänner men ingen som är "den där" bästisen som sätter mig på första plats och finns där i vått, torrt, fuktigt o.s.v. Detta är kanske inget jag ska tänka på när jag är 25 år, kanske mer relevant om man är 10, men det går liksom inte att låta bli eftersom vänskapskretsen blir mer tajt och man märker vilka som betyder mycket för en och som man vill att ska finnas kvar vid ens sida.
Ibland är det jobbigt att inse detta när man så hemskt gärna vill vara en av dem, bästa vänner för livet grejen.
Ofta fastnar jag också i fällan. Blir fast i kompisfällan och sedan blir jag besviken och sätter ner för mycket energi på vänskapen trots att jag märker att jag tyvärr inte får något tillbaka. Det blir en one way street.
Det jobbigaste med att lära känna sina svaga sidor är också att hantera dem och utvecklas. Det är kanske dags att släppa taget. Att släppa besvikelsen och istället vara tacksam och glad (vilket jag redan är, missförstå mig inte) över de som värdesätter mig och inte "glömmer" bort.
Är själv inte världens bästa vän och kan ibland vara sämst på att ta kontakt. Alltså, ingen martyrtext utan mer en insikt och en reflektion över hur olika uppväxt när det handlar om vänskap kan ge för känslor när man växer upp. Hanteringen av vänskapen, hur den ska vårdas.
Vänner är ju trots allt strösslet på livet, medan kärleken är själva glassen ;)
Kommentarer
Janica
Bra skrivet gumman! Trots att man har vänner som man känt sedan barnsben, så får man ibland lite panikartad ångest då man inser att man plötsligt inte har lika bra kontakt med dem som "alla andra" har till sina barndomsvänner. Äh liksom, det är viktigast att leva här och nu och ha det bra och leva fullt ut. Världens bästa vänner kan man få när som helst i livet, och då spelar det ingen roll hur länge de funnits där eller när de kom in i ens liv. Ser fram emot att få träffa dig snart finis! <3
Svar:
emelielaakso
emilia
känner igen mig där ;) kräm
Trackback
