Läs eller låt bli, detta är ett klagoinlägg.
Usch, en sån dag! En fruktansvärd måndag med allt vad det kan innebära. Jag låg vaken efter att Johan cyklat på jobb, kunde inte somna om, kände på mig att just denna dag skulle bli tuff. Mycket riktigt. Det är så tråkigt när man kämpar på, man hinner inte äta, dricka eller gå på toaletten för man är konstant sen. Folk sitter och väntar, de ringer på telefonen som galningar och vi är bara, just det, vi. Man gör sitt bästa men ändå hinner man inte ikapp. Det blir till och med så att patienterna som är sjuka tycker synd om en...trist. Det är trist, för detta är sanningen inom vården (och andra yrken också men det pratar jag inte om idag). Bemanningen bygger på att alla anställda ska vara på jobb alla dagar, ingen kan vara ledig och ingen får vara sjuk för då fungerar det inte. Det är tur att vi är super women för annars skulle det inte gått idag.
Och det jag alltid förvånas över.....var kommer alla människor ifrån?! Det tar aldrig slut på varken telefonsamtal eller besök...underligt! Dessa ger mig jobb men ibland är det är tråkigt när man inte har möjlighet att faktiskt sköta sitt jobb på ett bra sätt p.g.a. hur det ser ut idag med de eviga resurserna. Usch - tycker inte om det ordet. Har varit arg idag. På allt. Jag må vara söt och snäll men arg kan jag bli när jag tycker att det är orättvist och dåligt! Då är jag inte blyg. Däremot är jag Alltid lugn och trevlig gentemot mina patienter, oavsett hur stressad jag. Det fick jag höra idag så jag vet att det stämmer, många sade att jag var så lugn trots att jag var 30min försedan med alla och glad...haha...ja, man gör ju sitt bästa.

Imorgon blir en bättre dag. Dåliga eller värdelösa dagar har vi alla av olika orsaker. Men brist på arbetskraft får mig faktiskt att skriva ett klagoinlägg.

Det som fick mig att le var den som satt hemma och väntade på mig, sen tog vi en långpromenad som fick allt att kännas bättre! Härligt!