den som lämnades kvar?

Jag var ute på en promenad just...och det kändes som att jag var den enda som fanns kvar här...helt tyst och stilla var det. Kändes faktiskt lite konstigt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0