När jag bodde på Åland, längtade jag bort, iväg till nya äventyr. När jag studerade och bodde i Åbo längtade jag efter att påbörja "det riktiga" arbetslivet med allt vad det innebar. Nu längtar jag också vidare...skillnaden är att jag inte vet vart eller inom vad. Samtidigt tänker jag tillbaka och är lite sorgsen över att jag inte njöt av tiden som var där jag var just då...samma sak som att jag inte riktigt kan slappna av i min nuvarande situation och bara njuta.. trots att jag verkligen trivs i min livssituation just nu!

Detta är en sida av mig som jag nyligen upptäckt. En rastlöshet inne i själen. Känslan av att jag måste vidare men jag vet ändå inte vart. Det som jag verkligen kan njuta av och känna mig tillfreds med är Johan. Och det är underbart skönt! Utan honom vore jag nog vilsen...

En killkompis sa en gång för många år sedan, när vi pratade om vad som skulle hända i framtiden, att jag skulle hitta en man, gifta mig, få barn och leva lycklig i alla mina dagar. Jag tror jag gav det intrycket DÅ, kanske nu också, det vet jag inte. Jag kan till viss del hålla med om att den bilden skulle passa in i mitt liv, men samtidigt känner jag att inte vill stanna på en och samma plats. Vill iväg, se vad livet har att erbjuda mer än jobb på samma ställe i 20+ år.. Inget illa menat mot dem som trivs i den situationen. Huvudsaken är att man hittar det som passar en tror jag.

Misstänker att min mors och fars reslust som de hade när de var unga och hamnade i den afrikanska bushen även slagit rot inom mig... Spännande!

Vi får väl se vart stigen leder mig...