ensamvargen

Jag funderar på att höra av mig till någon för att eventuellt hitta på nåt...men det slutar ändå alltid med att jag inte gör det. Jag sitter tydligen hellre ensam hemma och myser under en filt i soffan än är översocial när jag ändå inte har lust. Låter säkert konstigt för dem som hungrar efter sällskap men jag uppfyller väl sällskapskvoten på jobbet?!
...för min ensamhet är kanske av en annan sort än din. :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0