den bästa medicinen

När jag känner mig trött i rygg och leder blir jag ännu mer motiverad till att träna. Detta eftersom jag vet att det är det enda som hjälper mig när jag slarvat med min ergonomi på jobbet. Att slarva är lätt, det räcker med att bli lite stressad så drar jag upp axlarna eller skippar att hissa upp britsen när jag ska ta hand om en patient m.m. Sen slutar det med värk här och där. Jag har ju värk annars också (eftersom jag tydligen har en åldrings kropp) men om jag slarvar blir det värre förstås. Då sticker jag iväg och tränar eller gör ett yoga pass, så känns det bättre.

Många människor som jag pratar med inom jobbet använder värk som en undanflykt till att slippa träna. De tycker inte alls om när jag säger att de ska fortsätta fastän de har lite ont i ett knä eller en fot. De ska absolut inte sluta träna. haha...man ser riktigt hur jag förstör deras perfekta undanflykt. Men så är det ju, om man inte har en inflammation eller liknande då ska man ju förstås inte köra slut på sig, då kan det ju till och med bli värre.

Idag har jag varit till gymmet. Det börjar bli min lördagsgrej, vilket jag gillar! Körde slut på mig, svettades och lyssnade på de andras (en grupp killar) snack under tiden.

Om en timme ska vi och titta på urgulliga hundar. Johans tur att gosa med sötnosarna. De har tydligen fått Goldenvalpar också! Åh, mitt hjärta smälter...hoppas man får kika in en snabbis och titta på dem också!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0