lipsill...

Det regnar idag. Skön variation på väder. Kommer ändå att ge mig iväg ut, kanske inte på någon omfattande promenad med ut i alla fall.

Igår satt jag i soffan och storgrät för mig själv. Vi har filmkanaler. Det kom en film som fått lite dålig kritik men jag har velat se den ändå och igår skulle den visas på en av alla våra kanaler. Yes tänkte jag tills det närmade sig slutet av filmen. Då satt jag chockad över hur den slutade eftersom jag hela tiden trott att det var en rolig film, inte en sorglig. Filmen som jag satt och storlipade till var "Marley och jag". Kanske inte den filmen som man gråter till men när det handlar om en underbar Labrador som avslutar sitt fina liv DÅ gråter jag. Mitt hjärta brinner för labbar. Alla minnen av vår härligaste labbe Filip översvallade mig. All sorg som jag kände den soliga dagen den 25 augusti eller september när Filip låg med huvudet i min famn ute på gården och all smärta som han hade i kroppen sakta lättade. Han skulle få njuta av ett annat hundliv.... Vackert, fridfullt men också hemskt på samma gång. Kommer aldrig att glömma den stunden då han slapp all smärta och pina. Min fina vän och kompanjon. Filip.♥

Efterråt var det faktiskt riktigt skönt att ha fått gråta lite. Så avslappnande för kroppen och alla spänningar släpper - som när man skrattar så man har ont i magen!

Nej nu måste jag röra på mig! Ha en skön fredag! Det ska jag ha!

Jag förstår dig helt! Labbisar är ett av det härligaste som finns på denna jord! Puss på dig!