nära men långt bort...

När jag jobbar och står i så tänker jag inte på att jag befinner mig relativt långt bort från alla mina släktingar och vänner. Och inte heller när jag och Johan är tillsammans och hittar på en massa bus :)
Men när jag ska prata med mamma eller syster, då blir jag påmind om att jag inte kan åka ner till mormor och säga hej, gå över till moster på en kopp kaffe eller åka in till "stan" för att fika med en vän.... Jag längtar inte hem men då jag pratar med någon så blir jag ju påmind om allt jag "missar". Jag tror också att alla där hemma glömmer bort att vi befinner oss ganska långt bort på en helt ny ort med nya människor. För dem som kan umgås och hitta på saker så glöms vi bort. Jag vet, för jag har också glömt när jag befunnit mig "hemhemma" och någon annan är längre bort... Lite trist, men inget att grubbla över. Så länge jag trivs så grämer jag mig inte över att så få hör av sig. Det är ju sommar och semester ;)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0