Hade en fin eftermiddag/kväll igår i vänskapens tecken. Mina fina vänner och jag satt och pratade i timmar. Det var jättemysigt.

Det som slår mig (fastän jag egentligen är väldigt medveten om det) är att vi alla har något problem som vi bearbetar nu eller har med oss som ett ärr i själen. Oavsett om det är litet eller stort så har de flesta av oss något som sårar, bränner eller bara värker inom oss. Men huvudsaken är att man kan prata med någon och vågar prata. Kanske det lindrar lite och förhoppningsvis kan personen gå vidare...

Another ditch in the road
You keep moving
Another stop sign
You keep moving on
Ad the years go by so fast
Wonder how I ever made it through

Another bruise to try and hide
Another alibi to write
Another lonely highway in the black of night
But there is hope in the darkness
You know you´re going to make it (Two beds and a coffee machine,Savage Garden)

Fin text. Lyssnade mycket på låten när jag var i Norge. Tänker alltid på de som har det jobbigt i sitt liv, som möts av motgångar. Som måste kämpa för allt. Men till slut kommer vändningen - turen, lyckan återvänder.