Var hos mormor i över två timmar igår och det var så härligt. Vi pratade om allt möjligt, hon är så klok och har rätt om mycket. Jag hjälpte henne med maten, rev morötter, som är så gott men jag äter det bara hos henne. Idag ska jag också bli bjuden på middag hos henne. Hon är för snäll. Bryr sig verkligen om alla och är intresserad. Imorgon flyger jag (hittade sista minuten och märkte att mitt mastercard fungerar) till Karlstad. Till ännu en person som bryr sig om och är intresserad. De kräver bara att jag ska vara jag och det känns underbart.

Har alla rätt att känna sig besvikna och förbisedda? Jag tror inte det. I alla fall inte om omgivningen stämplar dig som "den lyckligaste" och du (råkar) ha "tur" i livet. Då ska man vara förstående och fungera som ett evigt stöd. Eller så är det kanske så att man tar på sig allas bekymmer bara för att man får dåligt samvete över sin egen lycka? Jag vet inte och tänker inte fundera mera på det - finns inga svar - filosofi

Fortsätter att elda i alla spisar i huset. Är ju svinkallt idag. Men fin i håret är jag i alla fall, fick en tidig tid men är glad över det nu i efterhand, skönt att ha eftermiddagen tom nu. Snart dags att packa!!!