pustar ut

En mycket jobbig och krävande vecka med värk i kinden, massor av skolarbete och att städa/flytta ut på egen hand. Lite "drama queen" var jag kl 14 i fredags när jag stod i vardagsrummet och tittade på alla saker som jag fortfarande hade kvar på golvet och klockan som tickade för att hinna till kontoret med lägenhetsnycklarna. Jag hade inte tid att sätta mig ner på golvet och gråta - annars skulle jag ha gjort det - jag fortsatte att städa och packa under snyftningar. Jag konstaterade bittert hur ensam jag verkligen varit under tiden jag flyttat mina saker, ingen familj som kan ställa upp och komma för att hjälpa till - man får klara sig själv bara - det blev så den här gången. Jag tänkte sorgset att detta var verkligen ett ledsamt slut på allting - men min underbara kusin bjöd mig på en jättegod middag före jag åkte till båten, jag fick sitta och vila medan han laga maten :) Så det blev ett bra slut sen, trots allt. Och nu är det över, nycklarna är överlämnade, jag har stått i den tomma lägenheten, klappat dörren som jag öppnat och stängt under fyra år. Det känns bra nu.
Idag har jag varit oerhört trött efter all stress och press. Jag sov två timmar på dagen. Sinnet ville ut i solen men kroppen struntade i den. Gick på en underbar kvällspromenad istället. Det var som vilken sommarkväll som helst nere vid Marsunds bron, två fiskebåtar som sakta puttrade på vattnet och måsar som skrek. Sommar ♥


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0