mmoolll

Nu börjar det mola lite i kinden. Jag var rentutsagt skakis-nervös. Men nyfiken som jag är så ville jag ju veta exakt vad kirurgen gjorde, och han var jätteduktig och berättade och visade först kronan som han borrat bort och sen själva tandroten. Ispåse på kinden, värkmedicin och en lugn kväll var min ordination (+ en massa v.b.). Helt ok. Jag har faktiskt inte behövt ta en värktablett ännu - men jag tror inte att jag kommer att kunna öppna munnen imorron fastän han var omtänksam och mån om min stackars käke. Nog om det.
Imorgon sticker jag till Åbo, till lägenheten - för sista gången. Ett nytt kapitel börjar snart, endast några få sidor och rader kvar på detta Åbokapitel...♥


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0