Idag har jag gråtit en skvätt. Det som utlöste det var helt betydelselöst, intressant att vad som helst kan få en att bryta ihop.. Det började med förtvivlan, en känsla av att vara sårad, vara helt värdelös och att allt är meningslöst. När det pågått någon minut blev jag nästan orolig över vad som hände med mig, "håller jag på att gå ner mig i en depression eller?!". Efter en stund svängde det. Det slog mig att det var länge sedan jag släppte ut allt. Mina små gråtattacker kan jämföras med att någon kan bli jättearg ibland för att lätta på trycket som finns inne i ens själ. Ett sätt att lätta på trycket är att gråta en stund - det fungerar som en skrattattack. Jag känner mig alldeles uttömd och trött när kroppen ska hantera så många känslor på en endaste gång...

Det är viktigt att få ut det som finns där inne i djupet ibland - det som du inte visar för andra, det som du så modigt håller för dig själv.