---SöndagsångestSöndagsångestSöndagsångestSöndagsångestSöndagsångestSöndagsångestSöndagsångest---

Det var ganska länge sen nu, som jag hade ångest, på söndagen. De gånger jag faktiskt får ångest så är det passligt nog på söndagar. Det är tydligen inte bra att måndagen är kommande i mitt inre. Jag är deppig (detta är på grund av vädret, det är en sak som är säker, jag är ju ett solens och ljusets barn), stressad, nervös, rastlös och kraftlös. Till på köpet har jag även varit tvungen att vinka adjö till min underbara skatt idag. Inte så uppmuntrande känslor alltså.

Men, jag har haft en kul och härlig helg. Vi har skrattat och busat. Jag har fått träffa mitt skojiga gudbarn Amanda som jag träffar alldeles för sällan. Och hennes lillasyster som är 1,5 år, ett riktigt charmtroll (Johan kallas Jojje, jag kallas Emmi av henne). Jag har klippt Johans hår, det blev bra efter vissa svårigheter på vägen så att säga...haha...Jag fick panik men han tog det lugnt och med humor. Det har även blivit varmare ute, vilket är underbart för min frysande och skakande själ. Så summa sumarum, det finns många plus också, men när söndagsångesten slår till på eftermiddagen då känner man sig ganska liten på jorden..... 

Res dig människa, höj ansiktet mot skyn och gå med stolta steg. Du är du för att du ska vara du!