Är också en positiv sak (om det inte är oönskad ensamhet). När jag var liten så måste mamma leta efter mig när det blev "för tyst" hemma. Oftast hittade hon mig i något rum med mina leksaker, ensam. Jag satt ofta och lekte för mig själv. Jag hade många kompisar, jag var ingen enstöring..haha..jag tyckte bara om att leka för mig själv ibland.

Ensamhet är för mig något positivt, visst älskar jag att vara tillsammans med Johan, nära och kära, vänner och även träffa nya människor - MEN ibland vill man bara vara ensam. Då får jag göra vad jag vill, när jag vill. Jag får tillfälle att höra mina tankar, känna mina känslor och konstatera hur jag egentligen mår just nu. En långpromenad kan vara hur härlig som helst när man går med sig själv som sällskap. Men visst ser jag fram emot promenaden med Jenny imorgon också. Det behövs både och i livet - ensamhet & socialt umgänge får mig att må bra!