Sista dagen, sista stunden och nu känns det både skönt och lite tråkigt. Jag har fått lära känna så fina och DUKTIGA människor, rara och goa patienter och kollegor. Men det är bara att vänta till alla papper är klara, sen kanske jag kan stanna lite längre på en plats som jag trivs på och inte bara vara vikarie i några veckor...Men som sagt dubbla känslor, så klart. Jag har fått så mycket uppmuntran och uppbackning, komplimanger så många att jag inte längre räknar dem. DET är det viktigaste för mig, att jag har gjort ett bra jobb och varit omtyckt av både medarbetare och patienter. Allt annat spelar ingen roll men jag har verkligen gjort mitt bästa och när man sen får höra att alla varit nöjda med ens arbete DÅ lyser det i mina ögon och självförtroendet får sig ett lyft. Jag måste erkänna att jag faktiskt känner mig stolt över mig själv, jag har provat mina vingar och jag lyckades faktiskt flyga!