en känsla

En annorlunda morgon, inte enligt rutin. Johan är hemma idag - är ledig. För mig är det en konstig sak eftersom jag är van vid att stiga upp tidigt och vinka hejdå, sätta mig vid datorn och jobba - ensam. Men inte idag. Sovmorgon (vilket är ganska skönt måste jag medge) och inget morgonarbete för mig. Konstigt. Känner en äcklig stresskänsla smyga sig upp längs ryggraden....kalla kårar...Min räddning är träning med Jenny, lunch, ett stadsbesök på eftermiddagen och en skön promenad med Johan före middan. Min stress brukar släppa efter gympassen då jag tar ut mig, just på grund av stressen, skönt. Ska snart iväg.
Mysigt med Johan hemma en dag, men av någon konstig anledning känner jag mig stressad. Borde jobba, borde göra någonting med skolan. Men samtidigt har jag varit så "duktig" de senaste veckorna så egentligen behöver jag inte känna någon stress eller ångest, för det som finns kvar att göra hinner jag göra ändå fastän jag inte gör det just idag eller imorgon....Ett djupt andetag - lugna puckar.....iväg på träning!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0