jag..eller?

Träffade ett par tjejer som jag inte sett sedan jul tror jag...Och när vi satt där och pratade för fullt om vårt/andras liv och allmänt om människans beteende kom jag att tänka "Gud vad bra jag känner mig själv?!" mitt  i en mening som jag sa.
Man tror att man vet hur man fungerar och reagerar men det är först när man reflekterar kring det med andra människor som man verkligen fattar exakt HUR man fungerar som människa... Snurrit? Javisst är det det! Ens livsfilosofi brukar vara ganska snurrig för andra...Men jag kom fram till att under de senaste två åren som jag varit sambo och flyttade till en helt ny plats har jag faktiskt lärt känna mig själv riktigt bra=) Hurra! Det var otroligt nog många saker som vi satt och prata om den där kvällen på kafeét som jag vågade (?) säga : "Jag fungerar såhär...." eller " Jag brukar göra såhär..."
Men det finns nog måååånga saker som jag ännu inte vet om mig själv och det är spännande att se vad det är!!

Nu är jag på mitt sista vakpass....japp, det betyder alltså att sommaren närmar sig sitt slut. Det var vekligen kul så länge den varade!!! Har verkligen uppskattat all min ledighet och försökt ta hand om mig själv! Nästa år lär man ju jobba baken av sig...och då kan jag glömma mina ljuva kvällspromenader, känna doften av jorden som torkar upp efter ett häftigt regn eller bara ligga i solstolen och titta på himlen och lyssna på humlorna som surrar....

en sak som jag känner vemod för är mina härliga vänner...Vi har alla varit på olika håll i sommar och ledigheterna har tyvärr gått om varandra (inte så mycket att göra åt)..Men det känns ändå trist att jag inte fått njuta av sommaren med er som man lite drömmer om när man längtar efter sommaren under vintern...att träffas, sola, bada och bara umgås. Jag måste helt enkelt inse att vi är vuxna (?) och nästan alla mina kompisar inklusive jag är sambos och måste ta vara på den relationen för vi vänner finns ju där ändå lixom...=)

Snart: Barnpraktik på barnavdelningen här på Åland. Ska nog bli spännande...men på samma gång känns det tråkigt att vara ifrån Johan igen...vill till vårt hem..


Kommentarer
mia

åh ja jag känner likadant. Det blir aldrig som man tänkt sig. Men ja, vi är vuxna nu. Tyvärr, och det där med att känna sig själv, det gör jag också nu, man växer så otroligt mycket som människa när man flyttar "utomlands". Ja vi får ses när vi ses. Vi vet var vi har varandra och det är det viktigaste! I love you! PUSS!

2008-08-07 @ 10:23:23
URL: http://mollyn.blogg.se/
emme

Ja, det känns i alla fall som en trygghet att veta att ni finns =)

2008-08-08 @ 01:09:21


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0