man får ju hoppas

Har skrivit skrivit skrivit och nu anser jag mig klar med En uppgift (har ju fler att skriva). Jag satsar på godkänt, skalan på de flesta av våra inlämningsupp. just nu är gk/uk och då satsar man ju självklart på gk. Det svåra är ju förstås att veta var gränsen går mellan gk-uk?! Jag skriver så att jag hoppas att jag lyckas komma över gränsen för godkänt arbete, mer orkar jag inte anstränga mig, det blir alldeles för jobbigt. Får jag tillbaka någon av mina texter för att kompletteras kommer jag att ha problem, jag vet inte riktigt vad jag skrivit, jag bara går per automatik just nu när det handlar om inlämningsuppgifter, jag bara gör dem...Inställningen är fortfarande att det nog går bra och att jag i alla fall lär mig någonting. Men jag erkänner, handen på hjärtat - jag slarvar genom mina arbeten just nu, men säkert lär jag mig någonitng kring de ämnen jag skriver...säkert...

Ser vackert ut idag. Underbart, fantastiskt, glomörst, elegant, skön, härlig, fin, mjuk, strålande och drömmande....Får se vad man lyckas hitta på under dagen - skulle verkligen behöva ta mig till gymmet i alla fall....allt gott sätter sig som klistrat annars runt lilla (än så länge..haha...) magen och rumpan. Men onödigt att hetsa upp sig, hur mycket man än "jobbar" på sin kropp så är man ju den man är ändå, och någon beachkropp? Den brukar hålla någon vecka bara om man ens har den, vad är en beachkropp egentligen? Är det verkligen den man ser i tidningarna? Är det inte bara härligt bruna, glada människor som njuter av beachen oavsett kropp? Nåja sedan återgår man ändå till livet - njuter av allt gott som finns och slappa i solen! Härligt! Längtar.......



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

emelieisaksson

det är de små tingen som gör livet värt att leva

RSS 2.0