Såhär ser mitt ärr ut nu efter nästan tre veckor. Det bleknar sakta, tar inte längre ont och mitt första gympass inträffar imorron. Känns fortfarande lite konstigt att se ett långt ärr varje gång jag ser ner på min mage...bara att vänja sig antar jag.



Jag undrar om ärren i själen ser likadana ut? Om de också bleknar med tiden men finns ändå alltid där som en påminnelse om vad som en gång hänt? Som en oönskad tatuering som man inte kan ta bort...bara att acceptera att den finns där och gå vidare..